Lunch?

Dr Robert Sapolsky, författare till boken “Why Zebras Don’t Get Ulcers” kan ses på you-tube där han beskriver hur stress har gått från att vara vår frälsare till att bli vår död. Något som är en viktig funktion i livshotande  kriser kan bli det som förkortar våra ombonade och skyddade liv.

För de flesta däggdjur handlar stress om “3 minuter av dödsskräck på savannen, varefter du blir uppäten eller lever vidare”. För oss människor blir det lite mer komplicerat, eftersom våra kroppar har svårt att skilja på vad som faktiskt sker och det vi tänker. Vårt sinnen tillbringar mycket av sin tid med att spela upp gamla erfarenheter, bekymra sig över det förflutna och oroa sig för framtiden. Istället för att mobilisera för de extrema men begränsade “3 minuterna av dödsskräck” befinner vi oss i ett konstant tillstånd av högsta beredskap.

En hög nivå av stress gör att ett antal fysiska funktioner ökar medan andra parkeras. Blodtrycket stiger för att se till att dina muskler får maximalt med syre. System för reparation och återvinning stängs ner tills krisen är över. Problemet är att våra kriser aldrig tar slut. Om inte vi stoppar dem.

Istället för att bli utmattade offer för våra egna inre processer finns det en möjlighet att ta mer kontroll över dem. Ta mer kontroll över vår uppmärksamhet. En uppmärksamhet som lämnad åt sig själv hoppar från tanke till tanke, från minne till minne, ofta med en tendens att fastna hos de saker som är mest stressproducerande.

Detta kan låta som något bara för de extremt neurotiska, men är mer eller mindre giltigt för oss alla. Alla kan dra nytta av att förbättra sin förmåga att fokusera sin uppmärksamhet. Att vara mindre i det förflutna, mindre i framtiden och mer i ögonblicket som är just nu. För om vi ska vara riktigt ärliga så är det ytterst få av oss som verkligen riskerar att bli någon annans lunch.

Effektivitet genom uppmärksamhetsträning.

Det förflutna, nuet och framtiden. Saker som har hänt, saker som händer och saker som kommer att hända och nånstans på den här tidslinjen finns vår uppmärksamhet och våra tankar. Tankar som ger upphov till känslor och anspänning och som ger oss den energi vi behöver för att för att hantera situationen.

Det enda vi kan påverka i direkt handling är det som sker nu. Det är bara precis här och precis nu vi kan göra nåt. Det som har hänt och det som kommer att hända finns inte ändå kan vi lägga mycket uppmärksamhet på både det förflutna och framtiden med starka känslor och mycket energi som följd. Det är känslor och energi som trots att de är kopplade till något som inte finns, minnesbilder och fantasier, ändå skapar lika mycket anspänning.

Den som fasar för ett tandläkarbesök kan berätta hur de tusen gånger de gjort besöket i tankarna ,innan det faktiska besöket, har varit minst lika jobbiga. Och vad händer med den spänningen när den inte får utlopp? Den blir en del av vår ackumulerade stressmängd. Så inte nog med att vår oro inför framtiden och vårt ältande av det förgångna tar energi, samma energi lagras i oss och blir fysiska spänningar och mentala blockader som måste övervinnas när vi väl tar till handling. Vi tröttar ut och begränsar oss själva när våra hjärnspöken tar över vår uppmärksamhet.

Men det behöver inte vara så. Den som övar upp sin förmåga och tar kontroll över sin uppmärksamhet kan använda sin energi på smartare sätt och bli både mer effektiv och mindre trött. Och du kan börja nu. Var befinner sig din uppmärksamhet och dina tankar precis nu? Stärker det dig eller stjälper det dig? Blir du stark eller stressad? Är det kanske dags att bli mer uppmärksam på din uppmärksamhet?

Stress – framgångens fiende nr 1

Kanske är stress vår tids största utmaning? En oerhört stark och destruktiv kraft som dagligen utmanar vår förmåga att lyckas med det vi vill. Den syns bara indirekt genom vårt beteende och även då är det lätt att missa den. Man tolkar och kategoriserar handlingar som elakhet, lathet eller dumhet när det i själva verket är stress som blockerar förmågan att tänka klart och använda sin potential på ett klokt sätt.

Den goda nyheten är att mycket stress inte är en reaktion på faktiska yttre hot utan reaktioner på våra egna tankar och föreställningar. Genom att förändra vissa tankevanor och undvika att stressande tankar får fäste i oss kan vi själva reglera vår stressnivå. Det är ett sätt att både frigöra potential man redan har och bibehålla sin faktiska förmåga i fler situationer.

Det är genom att bygga upp den personliga och gruppens förmåga att stressreducera som vi skapar en hållbar prestation. En organisation som kan leverera på hög nivå under längre tid utan att köra slut på sin personal. Då blir mer möjligt.

Kollaborativt ledarskap

Det kan verka som om ledarskap har antagit en ny form. Som att det föränderliga och komplexa samhälle vi lever i ställer krav på en annan “sorts” ledarskap. Men så är det inte. Den ställer bara krav på en högre kvalitet av ledarskap.

Read more →

En fallskärmsjägares guide till livet…

Vakna!
Sluta traska runt i håglösa cirklar. Bestäm dig för vart du ska och sätt fart.

Sluta älta!
Tyck synd om dig själv om du absolut måste men ingen annan är intresserad och vädret blir inte bättre
för att man gnäller över det.

Släpp taget om det som inte finns längre!
Som det borde ha varit finns inte. Du har gått ner dig i myren, kliv ur och gå vidare.

Var uthållig!
Alla andra fryser också men sätter ni er ner och vilar nu så dör ni.

Som grupp klarar man mer!
Tänk mer på gruppen och mindre på dig själv. De hjälper dig om du inte orkar.

Behåll fokus!
Stress och panik hjälper inte. Använd den energin till att hantera situationen istället.

Var ödmjuk!
Det kommer en dag när du är den svagaste länken och det är ok.

Var beredd på allt men förvänta dig inget!
Ha handlingsberedskap men bestäm dig så sent som möjligt för vad du ska göra. Då hinner du
förstå så mycket som möjligt utifrån den senaste informationen.

Tempoväxla!
När du väl gör nåt, var så snabb, koncentrerad och skoningslös som du mäktar med.

 Ta in verkligheten!
Undvik inte det oönskade eller obehagliga. Är det illa så är det illa och det
är bara att ta tjuren vid hornen.

Det finns ett annat sätt.

Ur ett ledarskapsperspektiv kan man, om man vill, dela in människor i två kategorier.

Kategori 1: de som ska leda, dvs få saker att bli gjorda. Kategori 2: de som ska ledas, dvs fås att göra det som ska bli gjort.

Read more →