Attityden först. Att skapa förändring inifrån.

Newtons första lag säger: En kropp förblir i vila eller i likformig rörelser så länge den inte påverkas av några yttre krafter.
Med andra ord, den ändrar inte hastighet eller riktning så länge den inte påverkas av en annan kraft.

Tänk på alla de personer och grupper som fungerar på samma sätt. De förblir i vila eller i likformig rörelser så länge de inte påverkas av några yttre krafter. De fortsätter att göra samma saker som de alltid har gjort om inte någon yttre faktor lyckas påverka dem.

Newtons första lag kallas också tröghetslagen. Kroppens tröghet innebär att den rörelse som redan finns motsätter sig påverkan av yttre krafter. Om den påverkan inte är tillräckligt stor kommer kroppen att fortsätta vara i vila eller i sin tidigare rörelse.

Tänk på alla de personer och grupper som fungerar på samma sätt och som ser sig själva som nån slags Newtonskt snöklot som inte har förmåga att ändra riktning utan att påverkas av en ny större yttre kraft. Det är tragiskt att så många tror att deras rörelse genom livet på nåt sätt är ödesbestämt och som ser sig själva som viljelösa offer för omgivningen och sina egen tröghet.

En sån här Newtonsk syn på människor leder också till en Newtonsk syn på ledarskap. Som ledare ska man vara den yttre kraften som är tillräckligt stark, skrämmande, övertygande eller inspirerande för att styra över verksamheten i en ny riktning. Kraft ställs mot kraft och så får man se vad utfallet blir. Alltför ofta blir resultatet att man upptäcker Newtons tredje lag “två kroppar påverkar alltid varandra med lika stora men motriktade krafter”! En sån organisation kommer att behöva starka ledare, en stark maktapparat och den kommer att lägga en stor del av sin tid och energi på att kämpa mot sig själv.

Det finns alternativ till det här. Alternativ där man kan lägga mer av sin energi på sin uppgift. Men det kräver en stor förändring i hur man ser på sig själv och hur man ser på ledarskap. Ser man sig som ett barn som behöver styras av föräldrar eller som en vuxen som behöver samarbeta med andra vuxna? Ser man ledarskap som något som ska utövas av en ledare för att få andra att göra saker eller ser man det som en gemensam process som inte kan lösas annat än i samarbete?

Den syn ni har i din organisation kommer att bestämma hur er vardag kommer att se ut. Vill ni förändra den vardagen måste synen först förändras. Det finns inga genvägar, allt annat blir bara tillfällig kosmetika.

Effektivitet genom uppmärksamhetsträning.

Det förflutna, nuet och framtiden. Saker som har hänt, saker som händer och saker som kommer att hända och nånstans på den här tidslinjen finns vår uppmärksamhet och våra tankar. Tankar som ger upphov till känslor och anspänning och som ger oss den energi vi behöver för att för att hantera situationen.

Det enda vi kan påverka i direkt handling är det som sker nu. Det är bara precis här och precis nu vi kan göra nåt. Det som har hänt och det som kommer att hända finns inte ändå kan vi lägga mycket uppmärksamhet på både det förflutna och framtiden med starka känslor och mycket energi som följd. Det är känslor och energi som trots att de är kopplade till något som inte finns, minnesbilder och fantasier, ändå skapar lika mycket anspänning.

Den som fasar för ett tandläkarbesök kan berätta hur de tusen gånger de gjort besöket i tankarna ,innan det faktiska besöket, har varit minst lika jobbiga. Och vad händer med den spänningen när den inte får utlopp? Den blir en del av vår ackumulerade stressmängd. Så inte nog med att vår oro inför framtiden och vårt ältande av det förgångna tar energi, samma energi lagras i oss och blir fysiska spänningar och mentala blockader som måste övervinnas när vi väl tar till handling. Vi tröttar ut och begränsar oss själva när våra hjärnspöken tar över vår uppmärksamhet.

Men det behöver inte vara så. Den som övar upp sin förmåga och tar kontroll över sin uppmärksamhet kan använda sin energi på smartare sätt och bli både mer effektiv och mindre trött. Och du kan börja nu. Var befinner sig din uppmärksamhet och dina tankar precis nu? Stärker det dig eller stjälper det dig? Blir du stark eller stressad? Är det kanske dags att bli mer uppmärksam på din uppmärksamhet?

Trygghet eller förändring?

När du står inför en situation du ska hantera eller fatta beslut om så har du, enkelt uttryckt, två alternativ. Det ena är att plocka fram en handlingsplan ur din tidigare erfarenhet som passar för situationen. Med andra ord du använder din erfarenhet och rutin från tidigare liknande situationer.

Det andra alternativet är att skapa en ny strategi. Och varför skapa något nytt? Jo, för att de strategier som skapats för tidigare situationer inte kommer att fungera i den här nya unika situationen.

I en värld där de förändringar som sker är små kommer morgondagens situation att likna gårdagens. I alla fall tillräckligt mycket för att gårdagens strategi ska fungera även imorgon. Detta ger oss tid att bygga upp en erfarenhet, en rutin och en skicklighet på att genomföra just de här strategierna. En chans att bli duktig och känna en trygghet i sin förmåga att hantera de här situationerna.

Idag är verkligheten, för de flesta av oss, en annan. Förändringarna kommer med tätare mellanrum och är ofta både stora och oväntade. Varje ny situation har unika inslag som gör att våra rutiner inte ger samma effekt som tidigare och vi hamnar oftare i situationer där vår tidigare erfarenhet inte riktigt räcker till. Rent definitionsmässigt är det en krissituation och även om konsekvenserna inte alltid är så svåra i vardagen så är den återkommande känslan av att inte riktigt räcka till och inte veta hur man ska lösa det en stressfaktor som är starkt nedbrytande.

Den trygghet man tidigare fann i sin förmåga att känna igen situationen och handla framgångsrikt utifrån sin erfarenhet försvinner. Istället infinner sig en gnagande oro över vetskapen att man inte längre ha koll på läget och risken att omgivningen när som helst kan upptäcka det.

Så var ska man hitta tryggheten nu då? Ska man fylla på sitt förråd med fler rutiner? Kanske en ny Japansk som fungerat väldigt bra där och då? Ska man kanske titta på vad konkurrenterna gör? ”Bench marka” och hitta ”best practice”? Eller varför inte hyra in en konsult som har hanterat nåt liknande på ett annat företag och lyckats väl där? Tja, det här är ju lösningar som kanske kan lyckas och som kan skjuta fram problemet tills nästa förändring sker. Men vad gör man då? Kallar på konsulten igen?

Den långsiktigt hållbara lösningen är att bygga en egen förmåga att hantera förändringar. Inte en specifik förändring utan en generell förändringskompetens och att man utvecklar den som ett samarbete med andra. En gemensam förändringskompetens ger trygghet, inte en trygghet som bygger på alltings beständighet utan en trygghet som bottnar i den gemensamma förmågan att hantera vilka förändring omvärlden än hittar på. En trygghet man bär med sig in i den nya situationen, in i framtiden. Då behöver man inte välja mellan trygghet och förändring och det är lika bra det. Förändringen försvinner ju inte bara för att jag väljer tryggheten.

Who’s for lunch?

Dr Robert Sapolsky, author of the book “Why zebras don’t get ulcers” can be seen on you-tube describing how stress has gone from saviour to killer. A vital function in a life threatening chrisis may be what eventually puts an end to our secure and cushioned lives.

For the average mammal stress is about “3 minutes of screaming terror on the savanna, after which it’s either over with or you’re over with”. For the rest of us things are rather more complicated as our bodies have difficulty telling what is actually out there in reality and what is just in our minds. Our minds that spend a lot of their time replaying old experiences, obsessing over the past and worrying about the future. Instead of mobilising for those extreme but limited “3 minutes of screaming terror” we find ourselves in a constant state of “red alert”.

A high level of stress means a number of physical functions are enhanced and others are put on hold. The blood pressure rises to make sure your muscles are getting a maximum of oxygen. Systems for repair and recovery are shut down until the chrisis is over. The problem is, our chrises never end. Unless we stop them.

Instead of becoming worn down victims of our own inner processes there is the option to take more control over them. Take more control over our attention. An attention that left to its’ own device jumps from thought to thought, from memory to memory, often with a tendency to land upon those things that are most stress producing.

This may sound like something only for the extremely neurotic but is more or less valid for all of us. Everyone can benefit from improving their ability to focus their attention.  Being less in the past, less in the future and more in the moment that is now. I mean, to be honest, looking around you, at your surroundings and yourself, right here and right now, what risk do you really run of becoming someone’s lunch?

En fallskärmsjägares guide till livet…

Vakna!
Sluta traska runt i håglösa cirklar. Bestäm dig för vart du ska och sätt fart.

Sluta älta!
Tyck synd om dig själv om du absolut måste men ingen annan är intresserad och vädret blir inte bättre
för att man gnäller över det.

Släpp taget om det som inte finns längre!
Som det borde ha varit finns inte. Du har gått ner dig i myren, kliv ur och gå vidare.

Var uthållig!
Alla andra fryser också men sätter ni er ner och vilar nu så dör ni.

Som grupp klarar man mer!
Tänk mer på gruppen och mindre på dig själv. De hjälper dig om du inte orkar.

Behåll fokus!
Stress och panik hjälper inte. Använd den energin till att hantera situationen istället.

Var ödmjuk!
Det kommer en dag när du är den svagaste länken och det är ok.

Var beredd på allt men förvänta dig inget!
Ha handlingsberedskap men bestäm dig så sent som möjligt för vad du ska göra. Då hinner du
förstå så mycket som möjligt utifrån den senaste informationen.

Tempoväxla!
När du väl gör nåt, var så snabb, koncentrerad och skoningslös som du mäktar med.

 Ta in verkligheten!
Undvik inte det oönskade eller obehagliga. Är det illa så är det illa och det
är bara att ta tjuren vid hornen.

Konsten att nå sina mål del 1

För att uppnå dina mål är det 3 saker du behöver.

1. Viljan.
Du måste inte bara vilja, utan vilja tillräckligt mycket. Finns det något annat du egentligen vill mer,
något du vill slippa eller undvika så är risken stor att viljan inte räcker till och då kommer du inte att lyckas.

2. Förmågan.
Du måste kunna göra det du behöver för att nå dina mål. Räcker inte dina kunskaper, färdigheter och
resurser till och har du inte den styrka och uthållighet som behövs så kommer du inte att klara det.

3. Modet.
Du måste våga. Man kan tycka att om man bara vill tillräckligt mycket så skulle det räcka men vilja räcker inte
för att hantera en förlamande rädsla.

För många är det självklart att träna sin förmåga men inte lika självklart att träna viljan och modet. Man tror istället att de delarna handlar om att bita ihop och ta i mer, saker som tyvärr bara gör att man spänner sig och låser den förmåga man har.

Den som vill uppnå sina mål, vare sig det handlar om idrott eller arbete, behöver träna kontinuerligt på alla 3 områden och uppnå en balans mellan dem. Att ha viljan och förmågan utan att våga leder till frustration och uppgivenhet. Att ha viljan och modet utan att ha förmågan leder till resultat man inte hade önskat sig och har man förmågan och modet utan att ha viljan får man nog fundera lite på poängen med att ha de mål man har…

A crossfit approach to life

We all know people who seem to perform whatever the odds. Who cut through adversity like a hot knife through butter and don´t seem capable of the thought “give up”.

We also all know people who can perform at a high level as long as everything goes their way and the pressure is off. But, as soon as the stakes go up they lose it.

The difference between the two may be almost impossible to detect in favourable circumstances but is clearly visible in action in a demanding situation. In a survival situation it may be the difference between life and death and in every-day life the difference between achieving your goals or not.

This difference is partly attitude and partly a set of skills, both of which can be trained. So, building a cross-fit approach to life is something that should be part of your training regimen right alongside of your pull-ups, double-unders and Olympic lifts!

Konsten att nå sina mål del 2

Vilja, förmåga och mod. Visst låter det bra. Har man tillräckligt mycket av varje faktor är förutsättningarna goda för
att lyckas uppnå sina mål. Men vad gör man om man inte har det? När man väl märker att man inte klarar att
göra det man tänkt kan det vara för sent att göra nånting åt det. Just därför är det viktigt att börja förbereda sig tidigt
men att förbereda sig på rätt sätt.

Vi lever i en tid som påstås vara oerhört komplex och att förutsättningarna i omvärlden förändras snabbt och i oväntade riktningar. Då är det frestande att försöka möta den utmaningen genom att själv bli lika komplex, snabb och oförutsägbar. Att vara flexibel. Men, flexibilitet utan kontroll är bara kaos.

Nyckeln till framgång ligger istället i att utveckla två till synes otidsenliga och osexiga saker. Baskunskaper och kognitiv kontroll.

Att ha en bred repertoar och kunna improvisera och agera situationsanpassat kräver att man är duktig på baskunskaper och verkligen har tränat in grundläggande färdigheter, för de är byggstenarna som man på olika sätt anpassar, integrerar och sammanfogar för att kunna variera sin respons och vara flexibel.

Kognitiv kontroll täcker en rad mentala färdigheter från att kunna fokusera, att vara mer medveten om sina interna processer (tankar och känslor), kunna reglera sina reaktioner och återhämta sig. Färdigheter som är grunden för viljestyrka, mod och förmågan att lära sig.

Att utveckla det här kräver träning och det tar tid men finns det egentligen ett bättre alternativ?